Bovete på Österlen

Upprinnelsen till boveteodlingen är att Gunnel Pettersson besökte sin svärmor som är jordbrukare 20 mil norr om Tokyo. Ett sätt att kunna kommunicera över generations-, språk- och kulturbarriärer är att göra någonting tillsammans. Det utvecklade sig till ett samarbete; att ta del av och förmedla Kin Momiyamas kunskap om odling av bovete till intresserade på Österlen.

Om intresse finns för mer information kontakta gunnel.pettersson[at]odlingen.org för artikel från Skånska Lantbruk och en projektrapport om bovete.

Bovete är en ört som är släkt med rabarber och pilört. Ii sin vilda form härstammar det troligen från områden vid Manschuriet, Sibirien och Japan. Till Sverige kan det ha kommit via Gotland under medeltiden med handeln i Hansan. Möjligen också via Finland där tatarerna namngivit bovetet ”tattari”. Holländskans bockweit (bokvete) har gett det svenska namnet åt det triangelformade fröet som liknar ett bokollon.

Bovetet förädlas till kross, mjöl eller gryn och är fritt från gluten från bovetekulturer och används i många kulturer till exempel japanska nudlar,nederländska och ryska plättar, italiensk pasta och bakverk från Bretagne.

Projektet ordnar aktiviteter i syfte att skapa förändring för en hållbar landsbygdsutveckling. Bovetet är motor i projektet. Det handlar om att hitta lokala odlare, utveckla livsmedelsprodukter och att ge utrymme för konstnärliga uttryck och evenemang som blir tillfälle för reflektion.

Under sommaren 2018 finns ett "bovetefält" att beskåda utanför Ystad konstmuseum i samband med utställningen Experiment för utopier. En idé om ett landskap i förändring med varierade arter.

Utveckling av möjligheten att sortera, krossa och mala bovete är också ett aktuellt projekt i sommar.

Linné beskriver i sin Skånska resa hur vackert bovetet blommar. Hur det används för att dra bin och i odlingsföljden. På vägen från Vittskövde till Ravlunda beskriver Linné hur vanskligt det var att odla på de branta backarna: ”Åkrar sågos på många ställen av de sandige bergen så branta, att vi icke nog undrade, huru de kunde köras. Dock kördes de på sidan, att jorden alltid stjälptes nederåt. På dessa såddes bovete.” Linné noterar vidare att ” Gröt, besynnerligen av bovete och nog hårdkokt, ätes med öl och brukas mycket allmänt av bönderna, besynnerligen om aftnorna.”